Ok. Här kommer en lång rant, men så här ligger det till.
Jag har alltid varit en stor Sony Ericsson-fan, eller åtminstone från och med T610, men det är i princip under hela SEMC:s livstid. Telefonerna har bara blivit bättre och bättre ...fram tills för dryga ett år sedan. K800i var ett mästerverk! Jag hade den från att den lanserades tills att den dog av för intensivt användande. Under tiden hade jag klämt lite på kompisars K810i och konstaterat att det var något med knapparna som inte var riktigt som det skulle. När min kära K800i då till slut dog så passade jag på att byta till den absolut senaste modellen, K850i. Men scheesh! Blev jag besviken! Här kommer en lista över allt jag stört mig på med K850i:
- Den galna joypaden inbakat i knappsatsen suger. Det är i princip omöjligt att använda den utan att komma åt antingen siffror eller touchknappar. Det var den som fick mig att memorera kortkommandon för att navigera i telefonens menysystem.
- Touchknapparna suger. Det bästa exemplet på hur mycket de suger är väckarklocksapplikationen där det räcker med en fjäderlätt beröring för att stänga av alarmet och orsaka en försovning när allt man ville var att snooza några minuter till.
- Men mest av allt suger nog kameraapplikationen! För det första buggar den så att skärmsläckaren inte går att ta sig ur annat än med END-knappen när man gått över till bildvisarapplikationen. För det andra så har man tagit bort tangentbordsgenvägar för viktiga funktioner såsom fokusinställningen.
Men det finns givetvis bra saker också!
- Accelerometerfunktionen för att vrida bilder rätt sparar användaren ett tiotal knapptryckningar vid bloggning eller MMS:ing.
- Bloggning i bakgrunden och sparning av ofärdiga blogginlägg är otroligt skönt att ha! Där blev jag av med ett stort stressmoment från K800i.
Men, men... Jag gav till slut upp ändå och testade det fetaste Nokia hade att erbjuda. Så de senaste dagarna har jag kört med en N95 8GB. Och JÄVLAR vilken dålig telefon! Alltså ursäkta mig. Jag trodde att K850i var dålig men N95 tar priset.
Så, vad är det som är så dåligt med den om man jämför med K850i då?
- Kameraapplikationen glömmer hela tiden sina inställningar! Varenda gång man startar den så är det "Auto flash" och "Auto fokus" som gäller med "Auto white balance". Men sug!
- Bloggning! Jag insåg inte hur mycket det var värt att K800/K850 var förintegrerade med Blogger. Det är inte samma sak att köra en sunkig Shozu-app på telefonen. Dels är den ful och glömmer ibland att faktiskt ladda upp bilderna. Dels blir bilderna på bloggen skitsmå och man får en skitful Shozu-logga på köpet. Tack men nej tack.
Men såklart finns det även bra saker med den som jag aldrig lyckats göra med en SEMC-lur.
- Nokia Sports tracker var asfet! Jag har redan bloggat om den, men den förtjänar att nämnas igen. Bara att spänna på telefonen på armen i ett gammalt sportarmband designat för den gamla iPod:en och ut och springa. Den inbyggda GPS:en funkar klockrent, och mina Nokia Sports trackerkompisar kan följa min löprunda i realtid på webben.
- Anpassningsbar av bara attan. Nedladdningsbara appar såklart och schysst anpassning av genvägarna i idle screen. Hur var det nu; SEMC tillåter inte genvägar till Java-appar, right?
Men Nokians nackdelar överväger. Jag återgår troligtvis snart till en SEMC-lur, men det finns en överhängande risk att jag måste övertyga någon vänlig själ inne på SEMC att ge mig två dagar med en utvecklingsdator för att anpassa mjukvaran som jag vill ha den. Det minsta jag begär är kortkommandon för fokusinställningar och vitbalansinställningar. Och luren ska bannemig inte ha några touchknappar! :)
1 comment:
Hah. Medhåll på alla punkter, och även jag älskade min K800 till döds. Fast min Iphone är faktiskt den bästa pryl jag någonsin haft. Känns som jag kan byta bort allting före jag gör mig av med den.
Post a Comment