En stor del av fredagen har gått åt till att Kinesiska Muren på ett eller annat sätt. Vår historia börjar 05:37 i den lika lokala som öde tunnelbanestationen. Jag hade bestämt mig för att åka tunnelbana till den sista lätt åtkomliga hållplatsen för en busslinje för att snika till mig en billig resa till Mutianyu. Inte så många kineser på plats. En plastpåse var mitt enda sällskap.
Jaja. När jag kom fram så visade det sig att hållplatsen lagt ner. Bara en massa andra skitbussar på plats som inte alls ville ta mig till Muren.
...så jag tog tunnelbanan till den stora busscentralen och hittade snabbt skylten för min linje. Allt verkar frid och fröjd, ty klockan är sisådär 06:30.
...men när jag frågar var bussen faktiskt förväntas stå så får jag svaret att den bara går lördagar och söndagar. VAFAAN! Det stod det inte någonting om någonstans! Jaja. Godtycklig informationsspridning är väl vardagsmat för de här människorna. Ledsen i hågen ger jag upp, vinkar till mig en taxi, förhandlar om ett fastpris ut till Mutianyu och tillbaka inklusive att föraren ska vänta på mig medan jag kollar på muren. 400pix stannade det på. Jag är nöjd.
Väl på plats så blir jag förvånad över hur beskedliga försäljarna är här. Allt är lugnt och fridfullt. Klockan är innan 10, och jag borde vara lätt byte för försäljarna. Min hjärna kopplade inte att de fungerar ungefär som en hulling. Det är på tillbakavägen de sticker till på riktigt.
Ok. Så lite "Best of Muren" då...
Muren är väldigt mäktig. På lite avstånd ser den ganska späd ut, men när man börjar närma sig så förstår man att den är ganska massiv ändå. På förmiddagen var det väldigt molnigt, så bilderna blev tyvärr lite halvtråkiga...
Men det är gött att bara stå och hänga... Planen som cirkulerar i mitt huvud just nu är att promenera/klättra så långt det bara går. Allt enligt mottot "Hur svårt kan det vara?"...
Jag börjar närma mig något som ser lite jobbigt ut. Det man ser långt till höger i bilden är en "ganska" brant trappa. Lång också.
Mycket riktigt. Brant var den, men vad tusan? En skrynklig pensionär knatar upp i rask takt med sin käpp! Ginsengmissbrukare hela bunten...
Jo. Jag kom upp. Aldra sista biten ser ut så här, för övrigt...
Men här tog det faktiskt stopp. Med de kraftfulla orden "No tourist section, please donot pass!". Ok. Fair enough.
Men ett litet panorama här uppifrån kan man ju unna sig.
Ja, sen stack jag från muren vid 13-tiden och var i Beijing vid 15-tiden. Sen kom Paul och gjorde mig sällskap här i Beijing. Mycket trevligt. Men jag hann ju smita in med ett "riktigt" telefonbloginlägg från restaurangen vi käkade på, så det har jag ju redan skrivit om.
No comments:
Post a Comment